lördag 17 december 2011

A, B eller C?

 A-B-C modellen är vårt grundverktyg. Antecedenter eller stimuli (A) påminner oss om att ett beteende (B) kommer att få en viss konsekvens (C). Grunden för all inlärning.
 I OBM lyfter vi fram A-B-C modellen och försöker förmedla att det är konsekvenserna som styr. Ett beteende styrs av dess konsekvenser.
Frågan är om vi skjuter för högt? Efter 15 år med OBM inser jag att i det flesta fall räcker det med tydligare stimuli/antecedenter. Det är troligen därför de flesta andra management metoder som används idag leder till en nivå av förändring. Exempelvis LEAN, där man tydligt talar om för folk vad som förväntas av dem, A. ”Vi vill att du letar problem och berättar för oss om problemen”.
 Eftersom vi i vardagen ofta är dåliga på att berätta för folk vad som förväntas av dem kommer förändringsarbetet igång bättre bara genom att vi blir tydligare med vilka A som gäller.
Vi är också dåliga på att beskriva på beteendenivå vad vi menar med att våra A. Exempelvis ”vi vill att ni tar initiativ till förändring, tänk på det!”. Det säger inte så mycket då det inte är på en beteendenivå, hur tar jag initiativ till förbättring? På en beteendenivå blir A tydligare, exempelvis ”Jag vill att du berättar vilka problem du haft under dagen, saker som hindrat dig att sköta ditt jobb effektivt”. Det säger mer än ”ta initiativ”.
Sen blir det lätt fel när man under whiteboard mötet låter den som kom med idén/problemet lösa det. Risken finns att man då bestraffar den som kommer med idéer.
Att bli tydligare med A leder längre än vi normalt når på en arbetsplats. Tydligare arbetsbeskrivningar, bättre kommunikation, utbildning/färdighetsträning, tydliga regler med mera är ovanliga vilket innebär att förbättringar där ger tillräcklig effekt.
Lägger vi dessutom till beteendefokus, det vill säga att beskriva beteenden istället för aktiviteter ökar effekten av A ytterligare. Exempelvis om vi säger till säljarna att ”ta fler kontakter varje dag” istället för att säga ”sälj mer idag” eller ”ta i lite mer nu!”.

C är det viktigaste men vi får inte glömma att A i praktiken ofta är så otydligt att vi kan behöva börja där och att det i sig har en mätbar effekt.