söndag 26 september 2010

Det är tanken som räknas...

Fick en inbjudan till ett kostnadsfritt seminarium om motivation. Där skulle de berätta om varför "det är så svårt att förbättra personers resultat genom att försöka ändra deras beteenden". Skillnaden i resultat skulle inte bero på skillnader i beteenden beror utan på att "att de bästa motiveras av helt andra saker än medelmåttorna. Det är tanken som räknas! Genom att fokusera på undermedvetna motiv i stället för medvetna beteenden" skulle framgång nås.
Det är intressant hur motståndet mot beteendefokusering tar olika vägar. Jag kan inte se hur de undermedvetna motiven kan bidra till framgång utan att de visar sig i beteenden. Hur jag tänker eller vilken motivation jag har är väl helt ointressant om det inte får mig att göra något?
Vad är det som gör det så svårt att inse det enkla sambandet att det är våra beteenden som räknas? Hur mycket du tänker spelar ingen roll om det inte påverkar ditt beteende!
En annan vinkel på frågan är att jag gissar att de som bjuder in inte ifrågasätter att det är beteenden som gör skillnaden. Det de ifrågasätter är troligen att det är svårt att "försöka ändra deras beteenden". De har de helt rätt i, det är svårt att ändra beteende. Någonstans blir det ett hopp bort från beteenden till tankar och känslor. Det känner jag igen. I det paradigm av fokus på tankar och känslor vi lever i är vi ovana att se beteenden. Det blir på något sätt ett hopp från tankar/känslor till någon effekt i verkligheten utan att gå omvägen via beteenden. Om jag tänker annorlunda blir världen annorlunda. Det stämmer såtillvida att du har stor makt över hur du styr din perception av världen, du ser det du väljer att se. På så sätt kan vi med hjälp av tankarna styra hur vi uppfattar världen. Det kan i sin tur påverka hur du svara på omvärlden och därigenom påverka den.
Exempelvis om du tycker illa om någon kan du försöka välja att börja se det positiva hos den människan. Efter hand kan det påverka din bild av personen. Det i sin tur påverkar hur du reagerar på dennes beteenden och ni kan få en bättre relation. Eller du kan börja tänka annorlunda kring din rökning och på det sättet sluta röka.
Bägge exemplen låter som förändring via tankepåverkan. Det man lätt missar är att bägge exemplen handlar om beteendeförändring. Det är ditt beteende mot den andre som förändrar er relation. Det är ditt beteende att inte ta upp, tända och röka på cigaretten som innebär att du slutar röka. Om dina förändrade tankar inte skulle leda till dessa beteendeförändringar skulle ingen förändring hända. Det låter kanske simpelt men min erfarenhet är att många inte ser eller underskattar själva beteendeförändringen.

4 kommentarer:

  1. Kul att du startat denna blogg Leif! Jag ska försöka hänga på och skriva något då och då. Ang "Tanken som räknas" undrar hur man kan applicera detta på skolvärlden som du tagit upp tidigare. Eller varför inte på kriminalitet? "Jag tänkte rätt men det blev fel" Om du skulle tänka fint om mig men inte agera på det, hur skulle det bli för mig? Skulle det påverka mig på något sätt?
    Det intressanta är att de påpekar att det finns forskning bakom deras påståenden, men hur mäter man tankarna och motiven utan beteendet? Och har man kunnat framställa kontrollgrupper? Det är ofta där det brister i forskningen, att det saknas kontrollgrupper där man kan se vad skulle ha hänt om inget gjorts. Det kan man ha många hypoteser kring.

    SvaraRadera
  2. Det ska finnas mer info om forskningen på http://www.burnhamrosen.com/.
    Utan att ha läst den gissar jag att det handlar om beteenden till slut ändå. Vad kan det annars vara som skapar resultat?

    SvaraRadera
  3. Spännande blog Leif! Jag var på ett seminarium igår med Claes Trollestad, med titeln "Etik i arbetslivet". Jag vet inte om du känner till hans arbete, men jag upplever att det finns ett glapp mellan det du beskriver ovan och det Claes Trollestad försökte förmedla. Under seminariet igår så underströk han exempelvis att det inte är "hur man gör utan varför" som utgör [grunden i] en organisationskultur. Mitt intryck är att ni har olika utgångspunkt.
    Om du är bekant med hans arbete vore jag nyfiken på en kommentar från dig.

    SvaraRadera
  4. Hej André!
    Jag känner till lite av det Trollestad gör, vi har träffats på ett litet internt seminarium. Där förkastade han FIRO för att det var en ”behavioristisk modell”. Enligt honom var det något hemskt, det lättade inte upp stämningen att jag kallade mig behaviorist. Han hade ingen bra förklaring till varför han ogillade behaviorismen. Han får tycka vad han vill. Problemet är att idag finns det ingen psykologisk teori som har så grundligt empiriskt stöd som behaviorismen. Nu är den i sig ett missförstått begrepp, jag kan ta upp det som ett inlägg på bloggen.
    Trollestad och många andras tankar om värderingar har inte något vetenskapligt stöd i psykologin. Kolla exempelvis min andra blogg. http://leffee.blogspot.com/2009/11/varderingar-styr-inte-beteende-det-ar.html.
    Hör gärna av dig om du har fler frågor!

    SvaraRadera