Undvik att fastna i egenskaper och intentioner

När människor omkring oss beter sig på något sätt som påverkar oss så sker två saker i vår hjärna.

1. Vi sätter en etikett på beteendet och kallar det för någon egenskap. En person ifrågasätter dina argument i en diskussion – du tänker på honom som ”ifrågasättande”, ”envis”, ”trögfattad” eller tillskriver honom någon annan egenskap.

2. Vi söker efter en intention bakom beteendet - han vill visa att han är smart, han vill inte hålla med för att det inte är hans idé etc.

Bägge sakerna sker helt automatiskt i många situationer, det är så vi har lärt oss tänka kring andras beteenden. Beteenden kommer av egenskaper/personlighet och har ett syfte, en mening.

När vi lär oss OBM är det bra att träna sig på att strunta i dessa förklaringar. Försök att bara se beteendet som sådant. Vad var det han gjorde? Han ställde en fråga till mig på ett sätt som jag uppfattade som ifrågasättande. Vilken effekt/konsekvens fick det beteendet?

Det är beteendets konsekvens som styr, inte egenskap eller intention.

Om du reagerade på frågan genom att bli arg är det troligen det som styr beteendet. Inte att hans är en arrogant person eller att hans intention var att göra dig arg, utan för att konsekvensen i form av din reaktion förstärker hans beteende.

Skilj på beteendet i sig och eventuella egenskaper och intentioner bakom beteendet. Varken vårt eller andras beteende är så medvetet som vi vill tro.

När det handlar om vad andra säger har vi lättare att se att det finns en skillnad mellan beteenden och egenskaper. När andra säger att de är på ett visst sätt använder vi beteenden som stöd eller förkastande av det de säger. Någon kan exempelvis säga att han tycker lojalitet är viktigt, När han sen går hem tidigt och lämnar jobb till andra blir det ett bevis för att hans snack om lojalitet bara är snack.

På samma sätt är egenskaper bara en etikett, det är vad folk faktiskt gör som gläder eller stör dig. Det är deras beteenden som påverkar dig.

Tänk på det och du får ett nytt sätt att se på människor. Ett sätt som tillför en ny dimension och ger dig andra verktyg.

Behaviorism

Begreppet behaviorism framställs ibland som något fult och förkastligt. Jag såg ett UR program om pedagogik där Martin Ingvar, professor i klinisk neurovetenskap, sa något som ”som tur är har vi lämnat några bortkastade decennier av behaviorism bakom oss”. Det intressanta var att resten av programmet beskrev forskning som i mina ögon var klart behavioristisk.

Dessutom sammanföll det i tiden med att Lärarhögskolan i Stockholm startade vad man kan kalla den första ”rent behavioristiska” utbildningen i landet, beteendeanalys för speciallärare.

Begrepps innehåll styrs av sin definition. Behaviorism är belastat med en historia som ställer till det för begreppet. Watson myntade begreppet i början av 1900-talet som en reaktion mot dåtidens introspektiva psykologi. Han menade att det enda sättet för psykologin att bli en seriös vetenskap är att lämna de mer filosofiska metoderna att fundera på människans inre psyke och fokusera på det som syns och går att mäta.

Behaviorism är alltså en skola som menar att psykologisk forskning ska bedrivas med samma vetenskapliga metoder som annan positivistisk forskning.

Psykologin skulle forska med samma metoder som biologin, fysiken, medicinen etc, inte som filosofin.

När Skinner kom in i bilden och kallade sig radikal behaviorist blev begreppet för många liktydigt med Skinners inlärningspsykologi. En radikal behaviorist menar att alla psykiska fenomen kan ses som beteenden. Känslor, tankar, språk lyder under samma lagar som beteenden, de är en form av beteenden.

En radikal behaviorist talar om inre och yttre beteenden där de inre är tankar och känslor, de yttre beteenden och prat. Skinners upptäckt att beteende styrs av dess konsekvenser och att vi kan använda en beteendeanalys för att förstå beteende och inlärning har därigenom också blivit liktydigt med behaviorism.

Vi har alltså två definitioner av begreppet behaviorism, en som forskningsmetodik och en som inlärningsteori.

Behaviorism som forskningsmetod har slagit igenom stort inom psykologin. De flesta som forskar inom psykologin idag gör det med kvantitativa empiriska metoder. Såg ett TV program om en råttforskare som ifrågasatte ”behaviorismens syn” på att djur inte har känslor. De metoder han använde var rent behavioristiska ur metodperspektivet. En radikal behaviorist skulle inte förneka att djur kan ha känslor. Han skulle säga att vi inte vetenskapligt kan ta reda på om det är känslor av den typ vi människor kallar det som finns i råttans hjärna när den ”skrattar”. Den här forskaren hade nämligen upptäckt att råttor ”skrattar” med ett högfrekvent ljud som vi inte kan uppfatta när de stimuleras på ett sätt som de uppskattar. Enligt honom ett bevis för att råttor har känslor. Ingen radikal behaviorist ifrågasätter att människor har tankar och känslor, hon säger bara att de inte kan studeras vetenskapligt. Den tekniska utvecklingen med hjärnavbildning kanske kan ge metoder att studera tankar och känslor med en behavioristisk metod.

Behaviorism som Skinners inlärningspsykologi och beteendeanalysen är väl idag närmast att betrakta som en ”sanning” inom psykologin, som evolutionsläran inom biologin. (Se föregående inlägg 20 oktober 2010.) Det är förvirrande att man fortsätter att förtala behaviorismen samtidigt som dess rön slagit igenom på bred front.

Modern forskning som Relational Frame Theory utgår från den radikala behaviorismen. Resultaten där har gett stöd för att vårt sätt att tänka fungerar på samma sätt som Skinner beskriver beteenden med beteendeanalysen. Stöd som idag används för att exempelvis behandla autistiska barn på ett framgångsrikt sätt. Kognitiv beteende terapi, KBT, som visat sig vara en framgångsrik behandlingsmetod för de flesta psykologiska symptom har Skinners beteendeanalys, det vill säga behaviorismen, som sitt grundläggande verktyg. Det senaste inom KBT som ACT och mindfulness har också sin rot i radikal behaviorism.

Vetenskaplig stöd

Det finns många teorier i omlopp inom ledarskap, organisationsutveckling och management. De flesta stödjer sig på några enstaka forskares resultat. Rön som de sedan ägnat resten av livet åt att utveckla och förfina. Inget ont om det men vetenskap är svårt och det krävs många års studier från oberoende forskare runt om i världen samt gärna försök till förkastande av hypotesen innan en teori kan anses ha ett grundligt vetenskapligt stöd.

Frågan är om det finns någon teori som kommer i närheten av det vetenskapliga stöd som OBM har? De första grundläggande rönen kom för över 100 år sedan med Pavlov och från 40-talet tog det fart ordentligt med Skinner.

På 50-talet kom de första publicerade studierna på det arbetspsykologiska området. Under 60-talet publicerades OBM studier i olika vetenskapliga magasin. Journal of Organizational Behavior Management som fokuserar på OBM har publicerat forskning inom området sedan 1977, 30 år med en egen vetenskaplig tidskrift för oberoende forskning.

Till det kommer alla publicerad forskning på andra områden av psykologin som ger stöd för teorierna bakom beteendeanalysen, OBMs grundläggande verktyg. Exempelvis alla studier på KBT som behandling av olika typer av psykologiska symptom. Studenter världen runt gör varje termin egna studier som bekräftar beteendeanalysen. Det finns många universitetsutbildningar i beteendeanalys. Den första kursen i Sverige finns på Lärarhögskolan i Stockholm.

Man kan säga att Skinners beteendeanalytiska grundteori idag är lika empiriskt fast förankrad inom psykologin som Darwins evolutionslära är inom biologin.

Det är tanken som räknas...

Fick en inbjudan till ett kostnadsfritt seminarium om motivation. Där skulle de berätta om varför "det är så svårt att förbättra personers resultat genom att försöka ändra deras beteenden". Skillnaden i resultat skulle inte bero på skillnader i beteenden beror utan på att "att de bästa motiveras av helt andra saker än medelmåttorna. Det är tanken som räknas! Genom att fokusera på undermedvetna motiv i stället för medvetna beteenden" skulle framgång nås.
Det är intressant hur motståndet mot beteendefokusering tar olika vägar. Jag kan inte se hur de undermedvetna motiven kan bidra till framgång utan att de visar sig i beteenden. Hur jag tänker eller vilken motivation jag har är väl helt ointressant om det inte får mig att göra något?
Vad är det som gör det så svårt att inse det enkla sambandet att det är våra beteenden som räknas? Hur mycket du tänker spelar ingen roll om det inte påverkar ditt beteende!
En annan vinkel på frågan är att jag gissar att de som bjuder in inte ifrågasätter att det är beteenden som gör skillnaden. Det de ifrågasätter är troligen att det är svårt att "försöka ändra deras beteenden". De har de helt rätt i, det är svårt att ändra beteende. Någonstans blir det ett hopp bort från beteenden till tankar och känslor. Det känner jag igen. I det paradigm av fokus på tankar och känslor vi lever i är vi ovana att se beteenden. Det blir på något sätt ett hopp från tankar/känslor till någon effekt i verkligheten utan att gå omvägen via beteenden. Om jag tänker annorlunda blir världen annorlunda. Det stämmer såtillvida att du har stor makt över hur du styr din perception av världen, du ser det du väljer att se. På så sätt kan vi med hjälp av tankarna styra hur vi uppfattar världen. Det kan i sin tur påverka hur du svara på omvärlden och därigenom påverka den.
Exempelvis om du tycker illa om någon kan du försöka välja att börja se det positiva hos den människan. Efter hand kan det påverka din bild av personen. Det i sin tur påverkar hur du reagerar på dennes beteenden och ni kan få en bättre relation. Eller du kan börja tänka annorlunda kring din rökning och på det sättet sluta röka.
Bägge exemplen låter som förändring via tankepåverkan. Det man lätt missar är att bägge exemplen handlar om beteendeförändring. Det är ditt beteende mot den andre som förändrar er relation. Det är ditt beteende att inte ta upp, tända och röka på cigaretten som innebär att du slutar röka. Om dina förändrade tankar inte skulle leda till dessa beteendeförändringar skulle ingen förändring hända. Det låter kanske simpelt men min erfarenhet är att många inte ser eller underskattar själva beteendeförändringen.