A, B eller C?

 A-B-C modellen är vårt grundverktyg. Antecedenter eller stimuli (A) påminner oss om att ett beteende (B) kommer att få en viss konsekvens (C). Grunden för all inlärning.
 I OBM lyfter vi fram A-B-C modellen och försöker förmedla att det är konsekvenserna som styr. Ett beteende styrs av dess konsekvenser.
Frågan är om vi skjuter för högt? Efter 15 år med OBM inser jag att i det flesta fall räcker det med tydligare stimuli/antecedenter. Det är troligen därför de flesta andra management metoder som används idag leder till en nivå av förändring. Exempelvis LEAN, där man tydligt talar om för folk vad som förväntas av dem, A. ”Vi vill att du letar problem och berättar för oss om problemen”.
 Eftersom vi i vardagen ofta är dåliga på att berätta för folk vad som förväntas av dem kommer förändringsarbetet igång bättre bara genom att vi blir tydligare med vilka A som gäller.
Vi är också dåliga på att beskriva på beteendenivå vad vi menar med att våra A. Exempelvis ”vi vill att ni tar initiativ till förändring, tänk på det!”. Det säger inte så mycket då det inte är på en beteendenivå, hur tar jag initiativ till förbättring? På en beteendenivå blir A tydligare, exempelvis ”Jag vill att du berättar vilka problem du haft under dagen, saker som hindrat dig att sköta ditt jobb effektivt”. Det säger mer än ”ta initiativ”.
Sen blir det lätt fel när man under whiteboard mötet låter den som kom med idén/problemet lösa det. Risken finns att man då bestraffar den som kommer med idéer.
Att bli tydligare med A leder längre än vi normalt når på en arbetsplats. Tydligare arbetsbeskrivningar, bättre kommunikation, utbildning/färdighetsträning, tydliga regler med mera är ovanliga vilket innebär att förbättringar där ger tillräcklig effekt.
Lägger vi dessutom till beteendefokus, det vill säga att beskriva beteenden istället för aktiviteter ökar effekten av A ytterligare. Exempelvis om vi säger till säljarna att ”ta fler kontakter varje dag” istället för att säga ”sälj mer idag” eller ”ta i lite mer nu!”.

C är det viktigaste men vi får inte glömma att A i praktiken ofta är så otydligt att vi kan behöva börja där och att det i sig har en mätbar effekt.

BBS och OBM

Elisabeth Vene intervjuade mig och skrev en artikel om OBM i nummer 3 av tidningen Arbetarskydd. Kul att OBM sprider sig till säkerhetsområdet. Det finns ett eget område, BBS (Behavior Based Safety) som är detsamma som OBM med fokus på säkerhetsfrågor.

De flesta inom säkerhetsområdet i landet tror att beteenden förändras via värderingar och attityder. Jag har bett dem upplysa mig vilka empiriska studier de har som stödjer deras påståenden att värderingar påverkar beteenden utan framgång. Jag är ärligt intresserad av att läsa dessa då alla forskning jag hittar motbevisar den hypotesen. Vetenskapsteoretiskt räcker det med en studie som motbevisar en hypotes och det finns många sådana om värderingars påverkan på beteende.

Här har det dykt upp ett litet problem i Sverige då en konsult har registrerat ”BBS Beteende Baserad Säkerhet” som varumärke hos PRV. Han vill nu att vi som använder det begreppet ska samarbeta med honom eftersom han äger varumärket. I princip har han rätt och jag skulle inte ha något emot det om det inte vore för att han inte använder OBM. När jag frågade om vilken teori som han hade som grund för sitt arbete insåg jag att han inte kände till OBM. Jag har läst några texter av honom på nätet och han verkar vara kvar i det gamla paradigmet ovan med värderingarnas betydelse för beteenden.

Jag tar gärna emot tips på empiriska studier som visar på ett kausalt samband från värderingar till beteenden. Eller förklaringar på hur man fortfarande kan påstå det efter alla studier som visar att den hypotesen inte håller.