torsdag 19 april 2018

Myten om inre motivation

 Ibland hamnar jag i situationer där jag undrar om det är världen eller mig det är fel på. Den vanligaste förklaringen är att det är mig det är fel på. Ibland verkar det dock vara tvärtom. Ett sådant exempel är allt prat om ”inre motivation”.
 Jag har försökt förstå vad det är och kommunicerat med olika förespråkare för begreppet men får inga förklaringar, eller bara förvirrande dito.

 Self-Determination Theory, SDT, är ett samlingsnamn för de här teorierna. En av förgrundsfigurerna för SDT, Edward L. Deci var på GiH och pratade för några år sedan och gick vilse själv, han verkade inte förstå några av de mest grundläggande motivationsteoretiska begreppen.
 Andra jag har frågat har kommit med svepande svar som att ”saker kan finnas utan att det kan definieras”, ett förvånansvärt uttalande av en forskare.

 Vissa av SDT-förespråkarna inser att det vi kallar inre motivation ursprungligen kommer från yttre motivation. Det är en form av internaliserad yttre motivation. Problemet är de som ställer yttre motivation mot inre motivation och menar att den yttre inte kan förklara allt mänskligt beteende.

 Det har lett till att jag hör ledare och lärare säga att de inte är ansvariga för medarbetarnas eller barnens motivation!

 Det ser jag som den stora risken med pratet om inre motivation, att det leder till att omgivningen luras att tro att de inte har en del i andras beteenden. Människor beter sig på det sätt som fungerar att bete sig i den situation där de befinner sig. Vi som är närvarande spelar med.

SDT egen definition på inre motivation är intressant i sig.

  • Autonomi: en känsla av valfrihet, frivillighet och självbestämmande. Att bete sig i linje med sina värderingar och intressen.
  • Kompetens: en känsla att på ett effektivt och kompetent sätt möta och hantera sin omgivning.   
  • Samhörighet: att känna närhet och koppling till andra människor, att man bryr sig om andra och att andra bryr sig om mig.

Autonomi gissar jag är en önskan om att slippa bestraffning. Vi styrs till stor del i livet av att undvika obehag. Valfrihet, frivillighet och självbestämmande är alla ord som beskriver en önskan att slippa yttre påverkan, det beteendeanalysen kallar negativ förstärkning. Att bete sig i linje med sina värderingar och intressen gör man troligen för att det ger förstärkning av något slag. Man har en inlärningshistoria av att de beteendena är förstärkande.
 Kompetens definieras i SDT i att möta och hantera sin omgivning, något yttre. Samhörighet definieras också som en interaktion med den yttre miljön.
 SDT förespråkarna skriver ofta om något som kallas ”need-supportive context” som de menar skapar motivation. Det de beskriver är beteendespecifik positiv feedback, det vill säga yttre motivation.
 Så förespråkarna av inre motivation har yttre förstärkare i definitionen av själva begreppet inre motivation.

 Det inre motivation kan ge är en förståelse för att generella belöningar inte fungerar på alla. Du behöver lära känna dina medmänniskor för att hitta de ”inre” triggers som är unika för den människan.
 Det är dock inget nytt, det har vi känt till ända sedan inlärningspsykologins början. Min egen teori är att begreppet inre motivation uppkommit utifrån svårigheten att förstå inlärningspsykologin i grunden samt den generella okunskapen kring motivation generellt. Att Deci gick bort sig när han fick en fråga om negativ förstärkning tyder på det. Man har missförstått beteendeanalysen.

Jag fick tips om ”den bästa förklaringen av SDT jag någonsin läst” av en forskare inom SDT: Motivating Humans An Introduction to Self-Determination Theory and its Practical Applications. Tidigt i den texten står det att ”A major difference between organisms and objects is that organisms need things from their environments in order to thrive.”
 Det håller jag helt med om, och för mig är det ett bra exempel på att organismer behöver yttre motivation ”from their environments”. Det verkar väl vara yttre motivation man tar upp där?

Oavsett vad du tycker om SDT eller begreppet inre motivation så kanske vi kan enas om en sak. Som ledare, förälder, lärare eller andra som vill påverka andra människors beteenden är vi per definition yttre aktörer. Så det enda verktyg vi har att jobba med är vårt eget agerande gentemot andra, det vill säga yttre motivation.